Sitter här och funderar såhär på en Lördag eftermiddag. Fan vad osocial jag är egentligen. Enda gångerna jag tar mig utanför dörren är när jag jobbar, ska åka och handla eller när det vankas fest.
Allt annat är en stor uppoffring från min sida. Ta en fika hos vänner.. njaaeee… har lite för mycket att göra idag, mår inte riktigt bra… *Bullshit* – Jag ids inte bara. En lat folkskygg individ är vad jag är.
Men vankas det fest o stim så är jag med som en liten iller. En krogrunda är ju aldrig fel. Anledningen till att jag gillar detta är antagligen att jag har huvudet fullt med alkohol vid dessa tillfällen och därmed inte behöver ta in ALLA intryck på en gång. Att sitta på en krog kvällstid på en helg utan alkohol är fruktansvärt jobbigt för mig då det oftast är ett jävla väsen och jag kan inte koncentrera mig alls.
Min livlina ut i världen är väl datorn. Facebook och Twitter är helt underbara. Där kan jag tjöta med folk när jag känner för det. Jag kan stänga mig själv ibland utan att någon märker det. Man är bara offline så att säga.
Så nu sitter jag och funderar vad jag ska göra idag. Antagligen ingenting. Det är ju 2 hockeymatcher på tv så då får man kvällen att gå. För snart är det vardag igen och då är det legalt att var inne på kvällarna och inte “ha tid” att träffa vänner o bekanta.
Trevlig helg alla glada
COAO – Collapse Over And Out
Hej Stefan!
Idag har inte varit min bästa dag, man blir så trött på mig själv, då mina dampiga sidor visar sig så tydligt, vill inte ha det så. Jag är väldigt osocial av mig finns inte tid till något annat än familjen, tycker inte ens det är roligt att gå ut och roa sig. Det är skönt att sitta framför skärmen och inte synas. Jag jobbar och jobbar idellt med både nattvandring och en brukar förening för psykiskt handikappade och det gör jag för att aktivera den brukare jag jobbar hos.
Jag ser upp till dig och Åsa som är sååå duktiga och ni gör ett kanon jobb.
Nu ska jag försöka ta tag i min Almanacka så jag slipper bära den på mina axlar.
Jamen men sådär är det ju. Jag trodde att alla andra orkade vara sociala, men då kanske man har samma ”problem” som en viss kille då?
Jag kan också känna mig trygg med vissa personer som jag litar på är tydliga och inte lömska. Konstigt tänkt kanske, men så känns det. Faktiskt. Antagligen därför jag inte vill se på dokusåpor. De innehåller alla dessa lömska människor i skyhög grad.
Människor som man är trygg med vet man att man kan vara tyst tillsammans med, och det finns ingen prestationsångest där alls.
Det är skönt att känna att man lyckas vara social ibland. Då menar jag en fest som varit bra eller vin å film med trevligt samtal, eller en fika på ett stamställe där man vet att de inte ogillar att man vill sitta tills man är färdig.
Men ibland vill man bara sitta såhär vid burken. Det räcker, det är skönt att man får känna att nån har koll på en därute, och man orkar vara go med andra, utan att det känns jobbigt.
Får jag välja när jag kan vara social så funkar allting. Ibland kan jag känna mig som en idiot på jobbet som hotellvärdinna, och bara vilja gå hem. Men då finns ni alla därute i etern, och det – är – så – gött!
man bara vilar hjärncellerna mot er en stund och helt plötsligt känns allt okay igen.
Nä jag kan nog inte kalla dig osocial……
I övrigt skiter jag nog i det där med socialpretton. Folk måste få vara som de vill, och det inbegriper ju mig!
Skönt att höra liknande saker från en annan bara sådär!
Det låter kanon Nina.
Det är skönt att andra också kan känna så.
Tack! Så skönt att det är fler som känner så. Det är precis likadant för mig. Till och från dagis, in i affären en snabbis och så åka hem till Jens på helgerna. Allt annat känns bara energikrävande och jag är definitivt ingen fika-person. Visst är det jättetrevligt att ta en fika ibland när man verkligen känner för det. Men inte att träffas bara för att man ska träffas. Att det ska vara en viss frekvens på besöken, annars är man otrevlig eller osocial. Varför kan man inte bara få ligga utfläkt i sin egen soffa och dricka massor av kaffe?
Och att gå ut på en krog helt nykter? *ryser* Alldeles för hög ljudnivå och massor av fulla idioter man retar sig på. Då är jag hellre en av de där fulla idioterna. =)
Lagom dos av människokontakt är bäst. Man har ju alla på Facebook, måste man verkligen träffa dem i verkliga livet x antal gånger i veckan?
Precis Jenny.
Varför måste man vara så förbannant social när man egentligen inte vill det. Det är gött att ha vänner som man kan träffa ibland utan att det ska bli sura miner.
Jag har en mycket god vän (japp det är du MM) som jag träffar kanske en till två gånger per år. Men jag värdesätter verkligen dessa träffar.
Och som du säger – det finns ju facebook och lyckan är väl att ha en egen soffa att kasta sig i med sitt kaffe
Jag känner likadant med allt det här sociala……. men det vet du ju!
Minns du när vi jobbade ihop, så hade vi en liten social stund på morgonen, sen satt vi med ryggarna mot varann resten av dagen – och var helnöjda med det *LOL* 
Man måste inte va som alla andra, du är bra precis som du är! Unik!
Men jag vet hur det känns att alltid känna sig annorlunda… Kram /Maria
ja visst minns jag det Maria. Det var mysigt på något osocialt socialt sätt
Det är väl så att man får vara som man är när man inte blev som man skulle