Torsdag.

Idag är en konstig dag.

Denna dagen har jag fått gjort flera saker jag förutsatt mig att göra. Fantastiskt ropar jag!
Har orkat ringa några samtal, försökt få ihop lite saker på datorn letat papper till revisorn och faktiskt gått ned till banken och skaffat mig ett nytt Visakort då det gamla var kass.

Förvisso brölar och tjuter hela stan av studenter och deras jävla traktorer.
Men jag klarade det. Med stirrande blick och raska steg armbågade jag mig igenom hopen av student firare. Kanske hade jag en något vanvettig blick då många förskräckt ryggade tillbaka när jag kom ångandes…. Men som sagt var .. Jag klarade det. På MITT sätt.
Jag var nog förvisso långt ifrån den ”normala” skalan av beteende av student firare men vem orkar bry sig?

Har även hunnit med en powerwalk i den extremt klibbiga luften.

Nu måste jag bara ta mig till revisorn för att lämna in ett papper som fattas.
Sedan skall jag hem och göra soppa. på MITT sätt.

Jag har till och med kunnat sitta still en liten stund idag utan att ångesten och rastlösheten har stått på två ben och råmat.
Men ack så trött i huvudet jag är nu…

Hoppas dessa utspel av tillfälliga känslor av att jag bryr mig om saker håller i sig och helst ökar i mängd. Skulle vara skönt att komma tillbaka. 

Har till och med haft en tanke på att ta upp mitt fotande och göra en blogg om det, men  det är som sagt bara en tanke ..idag. Kan se helt annorlunda ut i morgon…

En tanke här, en tanke där och en tanke på MITT sätt så kanske jag kan lunka vidare så småningom.

Men imorgon drar jag och tatuerar mig.
Varför?
För att jag vill och kan!!!!

Må väl medresenärer. 

COAO – Collapse Over And Out  - ”There is no right way to take the wrong way”

Onsdag.

Har nyss diskat och skall ge mig på dammsugaren strax.
Allt medans en härlig GOA trance slingar studsat runt i huvudet som gör att man slipper tänka.

Måste komma till ett avslut med mitt huvud.
Det är snart sommar. Sol, bad, grillningar, glada vänner och mygg (nåja)…
Jag har liksom inte råd att gräva ned mig i mitt mörkaste hål av det som kallas mitt liv.
Jag har bråttom nu.
Vill bli glad, trevlig mot folk,  galen och en allmänt livsnjutande person som jag kan vara i mina ljusaste stunder.
En liten klump i magen har jag, en tagg i hjärtat och ångest i hjärna men jag måste ta tag i mitt liv och det NU. Imorrn är det för sent.
Kan inte gå en hel sommar och gräva ned mig i saker och ting.
Måste leva här och nu.

Så till att börja med får jag väl dra till gymmet som vanligt då… Sen skall tankar rensas ut ordentligt för såhär orkar jag inte ha det längre…

Om det sedan krävs alkohol, piller, extrem hjärngympa eller psykolog skiter jag i, för ut ska det. 

Im still here…..

COAO – Collapse Over And Out

Tisdag..

Denna rastlösheten gör mig galen…
Det känns som jag letar efter något ouppnåerligt längt bort.
Vet att man aldrig kommer ta sig dit och det är det enda stället man vill vara på.
Allt annat känns meningslöst.

Skulle kunna jämföra det med satt vara olyckligt kär, det enda man vill är att vara med personen man vet att man aldrig kommer få.
..Tror jag.
Har inte varit kär så jävla många gånger i mitt liv överhuvudtaget för att uttala mig egentligen.

..eller så känns det som jag springer efter en buss och aldrig kommer ifatt den och jag MÅSTE hinna med den. Oerhört frustrerande…

Tänker på en textrad från en gammal Ebba Grön låt..

”Göra vad fan som helst bara jag slipper vara här..” 

Nu är det inget direkt fel med att vara här där jag är, men hjärnan skriker som en stucken gris.

Körde ett dubbelpass på gymmet när jag ändå höll på. Det fick hjärnan att lugna sig lite… en stund…

Har suttit ute i den goda solen vid kanalen flera timmar idag och gottat mig. Väldigt skönt. MEN!!! hjärnan spinner vidare…. stressar skiten ur mig…
Vad det är jag vill uppnå eller komma fram till vet jag inte.        

Försöker förklara min rastlöshet men det är nog inte någon som förstår den ändå… känns som ett skenande tåg… När kraschar det???

Gott att få gnälla ur sig lite. Det är därför jag har en blogg..

COAO – Collapse Over And Out (of Order)