Satt och tänkte häromdagen på pengar och livet.
Det är ofta förjävligt för oss så att säga låg- till medel iinkomsttagare. Vad blir det kvar när allt är betalt? Inte mycket.
Men det är väl så det är uträknat. Alla instanser samarbetar med varandra. Vi ska ha våra små lådor som vi bor i och betala dyra pengar för det. Sedan är det sådana där livsviktiga saker som el och vatten. Det är väl okej. Men när vi sedan bombarderas av reklam och skit från alla håll och kanter och speciellt ungarna vill ha allt dom tycker verkar coolt. Det är då jag börjar ifrågasätta välfärdssamhället.
Dagens ilandsproblem: Varför kan jag inte logga in på det trådlösa nätverket med min iPhone?? Hjääälp min värld rämnar!!!
Vi blir lockade till att sitta i våra lådor efter jobbet och glo på våra 40tums plasma tv:n där vio bara tar in mer skit i våra redan överfyllda hjärnor.
Vi orkar inte ens ha en vanlig jävla stationär telefon eller dator längre. Det kan bli jobbigt att gå en meter eller så kan man missa ett pling från MSN. Fy fan.
När vi väl har konsumerat upp våra pengar och sitter där med en hel bunt fräcka prylar (i en månad för sedan kommer det nyare fräcka prylar), lån till bilen eller husvagnen så har vi mage att klaga på att vi aldrig kan göra något kul för vi har inga pengar kvar. När nyhetens behag har svalnat så inser man att livet är ganska tomt med sin förbannade tv och andra superfräcka prylar. Men då är det för sen kamrater. Då sitter man redan i skiten.
Då orkar man inte klaga fö man ska upp till en ny arbetsdag för att tjäna ihop till sitt dagliga bröd och avbetalning till Siba för b la bakmaskinen man köpt på avbetalning förra månaden.  

Isch…..

COAO